LisaLarsson

Hej.
sitter och läser en blogg nu.
Det handlar om ensom har dött.
och tanken om min allra närmaste vän(dvs Louise)skulle dö får mig att gråta..
Minns du då vi hade ''gråtkalas''?-Du,jag och Malin
Vi satt och lyssnade på massa r.i.p låtar.
om folk som hade dött osv.
Alla fick en tår i ögat, och alla hade en anledning till att gråta.
Liksom,tänk er ett liv utan sina allra käraste?
dom som man litar på till 110%?
Jag skulle då inte klara av det.
Louise, hoppar du hoppar jag, så är det bara.
ett liv utan sina föräldrar?utan sina syskon och vänner?
Jag har fortfarande inte släppt att Snobben är död.
och det va typ.5år sen?
Jag menar,han lever kvar i mig.
Och det kommer han alltid att göra.
Och den kvällen du dog kommer jag aldrig att glömma.
Du hade ett hål i hjätat. fi fan..
jag fick sova hos Johannes, eftersom jag visste att jag inte skulle klara av att vara med..
Ne fan, såhär kan jag inte fortsätta.
rummet kommer översvämmas utav tårar..
Jag får vara glad över att jag har kvar alla. ja, nästan alla dårå...
men såsmåningom kommer du troligen vara borta helt.
En hund kan juh faktist inte leva så länge.
och jag hoppas med hela mitt hjärta att Bamse får bli lika gammal som du.,
Och det känns som om jag säger ''jag älskar dig'' allt för sällan..
jag ska börja tavara på tiden,och inte planera så mke, jag menar,vem vet?
vi kansek inte lever imorgon?
det är en hemsk tanke, men man måste faktist tänka så.
så jag ska börja tavara på tiden lite mer,och verkligen säga vad jag vill få sagt,för nästa gång kanske inte finns..


men ni får ha det så bra,pusshej<3